Septembersymfoni

Hösten verkade komma plötsligt det här året. Morgonen den första september var frisk och guldgul som ett äpple [...]

Jag inleder bloggen idag med att vara nördig och citerar Harry Potter och dödsrelikerna. Men just de orden kändes väldigt passande den här dagen. Kanske inte hundra procent sanna, för inte har hösten kommit särskilt plötsligt; den smög sig inte bara på utan varslade undan för undan om sitt antågande. Den andra meningen är dock sann, eller åtminstone kändes det så i morse när jag klev utanför huset för att gå på morgonpromenad med hunden. Det låg en friskhet i luften och solen, endast till hälften uppstigen, badade omgivningen i ett gyllene ljus; ett sådant där ljus som man bara upplever på morgonen. Jag tänkte direkt på det ovanstående citatet (ja, jag är så nördig att jag kommer ihåg sådant) och jag tänkte också i samma stund att det känns som höst. 

Det här var första morgonen på mycket länge som jag frös när jag gick ut och jag insåg snabbt att det var slut på att gå ut lättklädd på morgonen från och med nu. Det är dags att stoppa undan sommarkläderna och börja klä på sig ordentligt igen. Kanske ta på sig en mössa när man går ut på morgonen, dra på vantar när man går ut på kvällen. Innan man vet ordet av åker halsdukarna och vinterskorna fram av bara farten. Men än är det en bit kvar till vintern och den riktiga kölden sätter in. Och än kan september lura en; med soliga varma dagar narras man att tro att det fortfarande är varmt, att sommaren hänger kvar ett tag till. Man tar av sig de varma kläderna och njuter av solens strålar och så svisch! blir det plötsligt kallt igen. 

För många människor är hösten en jobbig period; med antågande mörker och regniga dagar kommer depressioner och dåligt humör. Min mamma tycker till exempel inte om hösten, för att inte tala om vad hon tycker om vintern. Hon fryser, blir nere av vädret och längtar tills det blir vår igen. För egen del tycker jag att hösten har sin charm. Ingen årstid ger mig en bättre ursäkt att stanna inne, krypa upp i soffan med en god bok och en stor kopp te (eller kanske choklad). Hösten är en tid för tända ljus, mys under varma filtar och att bara sitta och lyssna på regnet som slår mot fönsterrutorna. Ute i regnet vill jag dock inte vara. Särskilt inte med hunden. Hennes päls är högst icke-kompatibel med regn och snö och slask. Nej, jag väntar hellre på de där höstdagarna med blekt solsken, när man kan vandra genom högar med gulnande löv och plocka svamp i skogen. Om det nu funnits någon skog här nära Lund det vill säga. Det skulle väl vara Skrylle då, men vill jag ha en skogsupplevelse får jag nog åka hem till mina föräldrar; de har skogen precis intill knuten. 

Den här hösten ska jag göra precis som vanligt. Jag ska nörda loss med mitt tedrickande; jag ska göra en djupdykning i min tebutik och upptäcka en massa spännande tesorter. Jag ska läsa en massa böcker, både gamla och nya. Jag ska gå loss i köket och göra en massa härliga mustiga grytor och andra långkok, sånt som man mest bara äter om hösten. Jag ska tända en massa ljus och ha en massa mys med min älskling. Men förutom allt det där vanliga ska jag den här hösten också utmana mig själv. Förutom min nystart i karriären som jag brinner så mycket för, hoppas jag även kunna få en nystart på andra plan. Hitta en ny hobby, skaffa en hälsosammare livsstil och vad helst annat som jag kan hitta på att utmana mig själv med om det finns tid. För även om jag tänker göra alla de där sakerna, så måste det finnas tid till det. Jag har ingen lust att köra slut på mig själv bara för att jag vill hitta på nya saker. Jag hoppas att det blir tid till något nytt, men mest av allt hoppas jag på tid till att umgås med de jag älskar. 

Jag tror det här blir en bra höst.