Idag tog jag för första gången en ordentlig titt på den gigantiska högen med tidningar och böcker som ligger i vårt badrum och insåg att jag och sambon har en oerhört varierad smak i vårt läsande. Efter lite räknande kom jag fram till att här ligger fyra böcker, ett seriealbum, tio olika tidningar och magasin samt två stycken kataloger. Och när jag säger tio olika tidningar menar jag inte antalet tidningar utan antalet titlar. Antalet tidningar ska vi inte tala om. Jag försöker rensa i högen då och då men på något sätt blir det alltid en enorm hög med litteratur där ändå.
Vad är det då för publikationer som hittat sin väg in i vårt badrum då? Böckerna är tre självbiografier, varav två av dem handlar om medlemmar ur Guns n' Roses och den tredje om Liam Norberg. Den fjärde boken är Historien om Sverige av Herman Lindqvist. Så ser det oftast ut när böcker hittar sin väg in i vårt badrum; självbiografier och historieböcker, även om Jack av Ulf Lundell till och från gör gästspel här inne. Jag vet inte varför just dessa genrer gör sig så bra som toalettläsning; kanske har det något att göra med att det är mycket lättare att slita sig ifrån dem än om det är en vanlig roman. Det kanske ska tilläggas dock att ingen av böckerna är mina. Jag tar gärna med mig böcker in i på toa men jag tar väldigt gärna med dem tillbaka ut igen. Det ligger hos mig en djup ovilja att utsätta mina böcker för risken att skadas på något sätt (vilket är ironiskt med tanke på hur jag som barn behandlade mina böcker). Därmed inte sagt att jag inte läser det som sambon lämnar där inne, eftersom han liksom jag har en förmåga att hitta böcker som vi båda tycker om.
Seriealbumet (eller serieboken eller vad man nu vill kalla det) är Zelda 2 - Kampen fortsätter av Lina Neidestam och har ni inte gjort hennes bekantskap tidigare så föreslår jag att ni gör det. Zelda är (och nu citerar jag från Neidestams egen hemsida) "en idealistisk, bloggande åttiotalistsnärta som med dubbelmoral och ihåliga argument slåss mot de patriarkala väderkvarnarna". Serien är rolig, elak och smart och som 80-talist som har en utbildning inom media är igenkänningsfaktorn för mig ofta hög (ibland pinsamt hög). Men även icke-80-talister kan uppskatta denna serier, som passar alla (utom möjligtvis de som är födda på 00-talet, större delen av innehållet är nog inte för deras ögon riktigt än). För er som vill veta mer om Lina Neidestam och hennes arbete finns all info på den här sidan: www.linaneidestam.se
För övrigt fortsätter serietemat bland tidningarna. Hälften av titlarna är serier. Populärast av dessa är Fantomen, Pondus och Nemi. För en oinsatt skulle det vara lätt att tro att det är jag som läser Nemi och att min sambo läser de andra två. Så är icke fallet. Jag älskar till exempel Pondus även fast huvudtemat i serien är fotboll. Antagligen är det den sjuka humorn som tilltalar mig. Och för det mesta är det sambon som köper hem Nemi, även om jag också uppskattar hennes no-nonsense attityd. Nemi och Zelda känns ganska besläktade ur den synpunkten - de har både oerhört starka åsikter men lever inte alltid upp till allt de propagerar för.
Övriga tidningar visar kanske lite mer vad vi har för intressen oss sinsemellan. ELLE, Offside, Fighter Magazine, Allt om Vetenskap Tema Historia samt Illustrerad Vetenskap Historia. Den första är min, de därefter är hans och de två sista läser vi båda två. Historietidningarna behöver vi knappast orda mycket om; det är bra tidningar och eftersom både jag och sambon har ett stort historieintresse (han är ju lärare i ämnet för böfvelen!) faller det sig naturligt att dessa publikationer ständigt ligger i vårt badrum. Fighter hittar även den sällan sin väg ut därifrån. Den får sambon gärna ha för sig själv, däremot sneglar jag i Offside då och då, även om fotbollsintresset inte är särdeles stark hos mig, som sagt var. Framför allt tycker jag väldigt mycket om journalistiken i Offside. Och kan en tidning helt ägnad åt fotboll få en fotbollsanalfabet att tycka att denna bollsport nog är lite intressant ändå, då måste det ju vara en bra tidning, det säger sig självt. Min ELLE däremot, eller bokstavstidningen som sambon brukar säga (förstår ni inte vad han menar med det, grunna lite på det så kommer ni nog på det) brukar jag för det mesta få ha för mig själv. Jag säger för det mesta, eftersom jag har kommit in på toa och hittat min tidning uppslagen på golvet fastän jag själv inte läst i den. Sambon skulle aldrig erkänna att han läst den, inte ens under knivhot, men jag tror nog att han kanske gillar den lite ändå. Eller gillar han bara de fina glansiga bilderna.
Om vi ska försöka sammanfatta det här nu då så verkar det ju vara ett ordentligt hopkok det här, våra läsvanor. Men jag ser ändå en röd tråd där, någonstans. Självbiografier, historia, sport, serier och så en liten klick mode som också får vara med på ett hörn. Säger det här något om våra läsvanor generellt sett? Lite. Mest av allt säger det att det är ämnen som är lätta att koppla av till. Som man kan fördriva tiden med medan man sitter där med rumpan mot toasitsen. För ni skulle bara se hur våra bokhyllor ser ut i övrigt. Det är ett sammelsurium av genrer och det ligger minst en bok på någon yta någonstans. Faktum är att hälften av alla böcker ligger nerpackade i lådor i förrådet, för de får helt enkelt inte plats i lägenheten. Vi älskar att läsa, det är bara så. Men kanske vore det inte fel med ett nytt inslag i badrumslitteraturen. Frågan är bara, vad ska man välja? Så många böcker, så många tidningar, så svårt att välja. Har ni något förslag, tas dessa tacksamt emot. Under tiden får jag väl försöka städa upp i litteraturhögen. Jag har en känsla att det går som det brukar med det. Nåja. TTFN - ta ta for now!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar