Förkylning, favoriter och farväl

Efter en vecka med magont, förkylning och total orkeslöshet är jag tillbaka och redo att ta mig an bloggen igen. Man kan ju tycka att det inte är särskilt ansträngande att uppdatera en blogg fast man är sjuk, men jag har verkligen inte haft den minsta lilla inspiration och ork till det och hellre låter jag då bloggen vila än att lägga upp meningslösa inlägg.

Sjuklingarna, det vill säga jag själv och sambon, har i vårt svaga tillstånd spenderat oförskämt mycket tid framför TV:n under veckan. Försök till att komma ikapp med vårt läsande har dock gjorts. Sambon köpte nyligen hem tre böcker, två varav jag verkligen sett fram emot att läsa: Outsider av Torbjörn Flygt och De målade grottornas dal av Jean M. Auel. Den tredje boken, Europas skam av Lisa Bjurwald, verkar även den lovande läsning.

För er som inte vet det så är Outsider uppföljaren till Underdog och tar vid där den första boken slutade. Jag älskade verkligen Underdog och hoppas att Flygt fortsätter med samma fina språk och på-pricken-tidsskildringar i uppföljaren. Jag har dock ännu inte riktigt satt tänderna i den ännu eftersom jag valde att börja med en annan favorit - sista boken i serien om Cromagnonkvinnan Ayla. Jag upptäckte bokserien som tonåring och har alltsedan dess fascinerats av Auels huvudkaraktär och den historia som målat upp. Alltså satte jag tänderna i den så gott jag kunde, men jag har inte kommit så långt än, då förkylningen tog ut sin rätt. Den tredje boken, Europas skam, har jag bara tittat igenom som hastigast, men jag hoppas att den är en så bra reportagebok som den ser ut att vara.

En bok jag däremot inte alls orkat ta tag i och som jag lagt på hyllan under en längre tid är fjärde delen av George R. R. Martins bokserie Sagan om is och eld. Jag slukade de första tre delarna och kunde knappt lägga dem ifrån mig. Men så kom jag till den fjärde delen och entusiasmen bara slocknade. Jag kunde inte förmå mig själv att öppna boken och börja läsa. Jag har ingen aning om vad det är som fått mig att tappa suget. Jag skulle kunna skylla på att de andra böckerna var pocketversioner och att det är tegelstensutseendet på den fjärde boken som är problemet. Men jag vet att det inte är det som är problemet; storleken på böcker har aldrig hindrat mig förut. Det skulle kunna vara sambons utsaga om att den inte är lika bra som de tre första som gör det, men jag är osäker på om det är anledning nog; jag brukar gärna vilja upptäcka själv om en bok är bra eller dålig. Kanske får jag helt enkelt tvinga mig till att läsa den, för jag vill ju egentligen veta hur det går för karaktärerna och särskilt då för mina favoriter; Arya och Daenarys.

Men innan jag gör ett nytt försök att återbekanta mig med Arya och Daenarys, ska jag läsa klart De målade grottornas dal. Lite vemodigt känns det allt, att min resa med Ayla och Jondalar håller på att ta slut. De har varit med mig i mitt läsande så länge, att det känns konstigt att deras fiktiva liv och äventyr snart når sitt slut. Samtidigt är det ju det som är poängen med bokserier; att karaktärerna ska nå sitt mål och att de får det avslut de hela tiden färdats mot. Dessutom, favoriterna lämnar en aldrig - det är de man återkommer till gång på gång, oavsett hur många gånger man läst böckerna och hur många andra böcker man än läser. Så även om Ayla och Jondalar nu äntligen når slutet på resan, vet jag att vi kommer att ses igen.