Mo Yan - ett namn som nu kommer att cirkulera flitigt i litteraturkretsar fram till Nobelprisutdelningen den 10 december och förmodligen ett litet tag efteråt. Men vad händer sedan? Vilken uppmärksamhet ges dessa författare i efterhand, när all uppståndelse är förbi och vardagen återigen tar över? Kommer läsare och kritiker ha ett fortsatt intresse för författaren eller faller denne och dennes verk sakta i glömska?
Det är ingen slump att böcker av den aktuella Nobelprisvinnaren i litteratur säljer bra i kölvattnet av utnämnandet och prisutdelningen. Kultursidorna svämmar över med debattartiklar, recensioner och krönikor om författaren och den stora litteraturslukande massan går snällt i kulturjournalisternas ledband. Men när hajpen är över och böckerna ligger där olästa på hyllan och samlar damm, undrar man om man någonsin var riktigt intresserad.
Jag vill inte på något sätt svartmåla landets kulturjournalister och deras arbete, särskilt inte som jag själv ämnar ge mig in i genren, men jag vill verkligen peka på det ansvar som dessa journalister har i att fortsätta att lyfta fram dessa pristagare och deras författarskap. Hylla eller kritisera spelar mindre roll, det viktiga är att inte glömma bort att de finns. Det är deras uppgift att fortsätta recensera, debattera och informera läsarna och se till att hålla igång intresset.
Det finns även en poäng i att ta en närmare titt på själva priset och fundera över vilken innebörd det har idag? För egen del känns det som att Nobelpriset - då främst när det gäller litteratur och fred - har blivit en cirkus utan dess like. Jag tycker verkligen att det är viktigt och angeläget att uppmärksamma och hedra personer som haft en betydande roll inom sina olika områden. Men för tillfället verkar prisets status ha högre prioritet än valet av pristagare och man kan i många fall ifrågasätta om Nobelkommittén verkligen gör Alfred Nobel och hans ursprungliga tanke med priset rättvisa.
Nobelkommittén har kritiserats åtskilliga gånger genom åren för sina val av pristagare. Förvisso är det beundransvärt att man inte räds för att välja utanför den givna ramen. Valet av Mo Yan i år har till exempel kritiserats på grund av hans medlemskap i kommunistiska partiet och för att han inte visat stöd för Kinas många dissidenter. Svenska Akademiens ständige sekreterare, Peter Englund, försvarade sig med att "Nobelpriset är ett pris i litteratur, och ges enbart på litterära meriter. Det torde stå uppenbart. Än en gång." (Detta sagt i en kommentar till Sydsvenskan). Men på vilket sätt avgör de vems litterära meriter som är mest värda att prisa?
Jag inser att det är ett svårt val och jag avundas inte Svenska Akademiens arbete med att utse pristagaren. Men vi får trots det inte vara rädda för att ställa frågorna. Är Mo Yans litterära meriter verkligen större och bättre än andra (nominerade) kinesiska författare? Eller andra (nominerade) författare överhuvudtaget? Hur jämför man sådant kan man ju fråga sig; att väga ett författarskap gentemot ett annat. Det vore intressant att på något sätt få en inblick i hur Akademiens arbete går till, med tanke på deras ibland något tveksamma val av pristagare. Vilka litterära meriter Mo Yan har återstår att se. Det enda sättet för mig att bilda mig en uppfattning i frågan är att läsa några av hans verk och därefter kan jag avge min dom. Under tiden kommer jag följa debatten noga och ni kan ge er på att jag kommer att hålla utkik efter Mo Yans namn i kulturkretsar långt efter 10 december 2012.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar