Jag sa till mig själv att jag inte skulle lägga mig i. Jag sa till mig själv att min medverkan i debatten enbart skulle röra upp känslor och sätta mig i kontakt med personer som jag överhuvudtaget inte vill ha med att göra; jag valde bort deras närvaro i mitt liv för mer än 13 år sedan och jag har ingen lust att släppa in dem igen. Men nu kan jag inte hålla tyst längre, det är dags för mig att vara lite modig.
Låt mig först förklara vad allt handlar om. Jag är med i en grupp på Facebook som heter Kyrkhult förr och nu. Eftersom jag kommer från Kyrkhult tycker jag att det är roligt att hålla lite koll på vad som händer och vilka som bor kvar och så vidare. I den här gruppen har det startats en diskussion om att det ska öppna ett asylboende i en före detta hotellbyggnad som ligger mellan Kyrkhult och Vilshult. Det som började med försiktiga undringar om vad detta kommer att innebära för kyrkhultsborna, urartade snabbt till en regelrätt smutskastning av dessa asylsökande. Främlingsfientliga/rasistiska åsikter, grova skämt och anklagelser om kriminalitet och stöld av jobb är bara en del av allt som skrivits. De röster som tappert talar för att man inte ska måla fan på väggen i förväg och påtalar hur snäv deras invandrarsyn är, de talar för döva öron. Allt detta har fått mig att minnas exakt varför jag lämnade Kyrkhult från första början och varför jag aldrig någonsin vill bo där igen; varför jag bara besöker Kyrkhult för att träffa min familj.
Någon kanske tycker att det är fegt av mig att ta diskussionen här i min blogg istället för direkt på Facebook och det kanske det är till en viss del. Men jag gör det av flera anledningar. Dels för att man kan bli ordentligt lynchad för vad som helst på Facebook och för att det inte direkt är en samlingsplats för nyanserade diskussioner. Dels är det för att jag kan uttrycka mig fritt på min blogg och säga det som jag verkligen vill säga utan begränsningar. Men mest är det faktiskt för att flertalet av de som skrivit de mest främlingsfientliga och trångsynta inläggen är personer som jag gick i skola med, vissa till och med i samma klass som jag, och dessa personer utsatte mig för ett psykiskt helvete under min högstadietid och närapå ödelade mitt självförtroende och egenvärde. Det tog lång tid för mig att bygga upp mitt självförtroende igen och bli den jag är idag.
Jag vill verkligen inte på något sätt hänga ut dessa personer men jag tänker heller inte sticka under stolen med hur illa de en gång gjorde mig. De anser förmodligen inte att de orsakade någon skada och lyckades också redan då komma med undanflykter och försökte lägga skulden på mig de gånger jag vågade säga ifrån till lärarna. I vilket fall hade jag hoppats att tidens tand skulle haft någon form av inflytande på dem. Jag hoppades verkligen att de efter 13 år skulle vara annorlunda eller åtminstone ha förändrats något. Av det jag har läst känns det inte så. Av det jag har läst är det fortfarande samma trångsynta människor som inte tål förändringar och människor som inte är som "oss andra".
På ett sätt tycker jag synd om dem, men mest av allt skäms jag. Jag skäms för att så många i Kyrkhult verkar tro att ett asylboende automatiskt innebär ökad kriminalitet och att de ska komma och ta våra jobb. De vill inte betala skattepengar för att människor som kommer hit från andra länder, många från krig- och konflikter, ska få hjälp. Det talas om att dessa asylsökande kommer att ta över samhället, bygga moskéer här och där och kör över kyrkhultsborna. Det är ett så absurt påstående att det är skrattretande. Kommunalrådet i Olofströms kommun (dit Kyrkhult tillhör) gav sig in i debatten och försökte presentera fakta, men det hjälpte föga, eftersom det inte verkar finnas någon tillit till hur kommunen sköts. Den allmänna åsikten är att skattebetalarnas pengar går till att betala för människor som inte gör något annat än kommer hit och ställer till problem. Samt att man inte får tycka som man vill utan att gemene man måste rätta in sig i ledet för politiskt korrekthet.
Jag är helt för yttrandefrihet och de här personerna har all rätt i världen att tycka att asylboendet kommer att medföra problem. Men har de överhuvudtaget stannat upp och funderat över grunden till dessa åsikter? Hur mycket av det de framför är byggt på fakta och hur mycket är byggt på fördomar? Att asylboendet inte är en permanent lösning utan en plats där de får bo i väntan på uppehållstillstånd, vilket långt ifrån alla får och att de flesta inte ens kommer att stanna i kommunen (som om det skulle vara så hemskt) verkar inte spela någon roll alls. För i grund och botten är det invandringen de stör sig på. Jag kan hålla med om att det finns problem i invandringspolitiken; där segregation, enligt min mening, är en av de större orsakerna till att det ofta uppstår problem för många invandrare. Ännu större anledning till att skapa fler asylboenden och ge nyanlända flyktingar ett större val av platser att bosätta sig på. Dessutom bidrar människor till segregeringen genom att uttrycka åsikter som till exempel i den här gruppen och alienera de asylsökande. Varför skulle de vilja bo på en plats där de inte är önskvärda? Bättre då att flytta till ett område med människor som är som dem, som de kan lita på och identifiera sig med.
Att dessa människor överhuvudtaget ska behöva känna så är ledsamt. Ska det vara så svårt att visa medmänsklighet? Jag kan förstå människors rädsla inför det som är okänt. Men ärligt talat, ska det år 2012 och 2013 vara så svårt att ta reda på fakta om det som är okänt för en? Vad skulle hända om man istället för att hata och baktala, sträckte ut en hand till dessa människor? Gav dem stöd och hjälp i tillvaron, visade att Kyrkhult är en bra plats att bo på, där människorna är vänliga och där de kan få det bra? Jag tror inte att alla människor som bor i Kyrkhult är främlingsfientliga och trångsynta, jag vet att det finns många bra människor där. Men jag vet också att många är oerhört trångsynta och jag vet att den mentaliteten i viss mån alltid har funnits där. Man får inte avvika från normen. Man måste uppföra sig likadant som alla andra och tycka och tänka likadant som alla andra, annars är man inte värd någonting. Min familj var inte som alla andra och för det fick vi utstå mycket ryktesspridning där i princip ingenting var sant och ingen brydde sig om att ta reda på fakta.
Jag vill verkligen tro att människorna i Kyrkhult är bättre än så, jag vill verkligen tro att det logiska och sunda tänkandet visar sig i framkant och att människor värderas efter hur de är, inte efter hur de borde vara. Inte så mycket för min skull, som för mina syskonbarn. Jag vill att de ska ha en bra framtid och att de ska få växa upp i en värld där det är okej att vara annorlunda och där förståelse och acceptans väger mer än normer och lagom. För egen del kommer det nog aldrig att kännas bra att bo där permanent igen, men för mina syskonbarn önskar jag att de får en bra uppväxt där. För deras skull hoppas jag att jag blir motbevisad av kyrkhultsborna och att deras barndom där blir bättre än min egen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar