Janus skriver mitt manus

Januari betyder helgad åt Janus. Janus är en gud från den romerska mytologin och är den som stänger och öppnar himlaljusets portar. Han avbildas därför med två ansikten, ett som blickar in i framtiden och ett som ser tillbaka i det förflutna. Mitt januari 2013 kunde inte beskrivas mer symboliskt än så. Det har varit en månad blandad med mycket glädje och kärlek, men även med en hel del bekymmer. Men låt oss börja med de glädjande nyheterna först.

De som läser mina inlägg kanske minns mitt löfte om att senaste 22 februari detta år ha hittat någon form av sysselsättning? Detta löfte har jag lyckats hålla. För närvarande är jag timvikarie på min sambos arbetsplats och arbetstillfällena har varit långt fler än jag vågade hoppas på. Jag kan inte uttrycka tillräckligt hur tacksam jag är för att jag fått den här chansen, hur underbart det är att ha något att göra om dagarna och hur härligt det är att känna att man gör en insats och ett bra jobb. Livet får en helt annan mening när dagarna fylls av annat än jobbsök och promenader med hunden. Jobbsöket håller jag förvisso fortfarande på med, men det är med förnyad energi som jag gör det nu. Tron på att det kanske finns ett arbete där ute för mig har återvänt.

Den andra glada nyheten och underbara händelsen i mitt liv är att jag och sambon har förlovat oss! För att citera honom själv, så må han inte vara "de stora romantiska gesternas man", men det ger jag blanka den i. För det är de små romantiska gesterna han är bra på och hans frieri var det bästa exemplet någonsin på detta. Det var en måndag, i mitten av januari. Jag hade haft en ganska usel dag, mådde dåligt, gick hemma och var allmänt sur och ville bara att dagen skulle ta slut. Jag hör hur min sambo sätter nyckeln i låset, hemma efter gymmet. Jag lämnar min disk för att åtminstone gå ut och säga hej men stannar mitt i meningen när jag ser honom stå där med tre stora rosor i handen. Min första reaktion är: "Vad är det här?". "Jag tänkte bara höra om du ville bli fru Ganz" säger han lite försynt och min supersmarta kommentar (som om det inte redan var uppenbart) är "Vad då, friar du till mig?". "Ja" säger han. Sedan krånglar han av sin träningsväska, sparkar av sig skorna, går in i rummet och går ner på knä och frågar igen om jag vill gifta mig med honom. Rörd till tårar står jag först bara och blinkar och sedan kommer ungefär tusen ja ur min mun medan jag omfamnar honom. Nästa dag går vi och väljer ut ringar tillsammans och en vecka senare kan vi hämta ut beviset på vår förlovning.

Förmodligen finns det någon som inte tycker att det var ett särskilt romantiskt frieri. Men för mig var det perfekt. Jag har aldrig sökt de stora romantiska gesterna och jag vet att min sambo inte är en sådan man som är mycket för utsvävningar. Vi vet vad vi vill ha och vad vi båda tycker om. Med små ord och gärningar visar vi varje dag hur mycket vi älskar varandra och då behövs inga stora överdådiga kärleksförklaringar; allt är redan så som vi vill ha det.

My preeecioussssss (nej, jag kunde inte låta bli)

Som ni förstår kunde 2013 knappast börja bättre. Det har även funnits fler anledningar att fira; min pappa fyllde 50, men självklart ville han inte ha en fest. Övriga familjen tyckte dock att så kunde vi inte ha det; hade vi firat mamma ordentligt i somras skulle han också firas. Så vi planerade en överraskningsfest under stort hemlighetsmakeri och dagen före dagen kidnappade vi honom och förde honom till festlokalen och han kanske sa att han inte ville ha en fest, men glad för festen blev han trots allt.

Januari har som jag nämnde dock inte bara bestått av solsken och rosor och därför vill jag avslutningsvis rikta mina tankar till min syster. Jag finns här för dig i allt och hoppas och ber att det kan ljusna för dig snart. Sänder dig all min kärlek och tipsar nu om en låt som du kanske kan finna lite tröst i.