Inte för att hösten bara är regn och rusk. Igår var det till exempel en riktigt solig härlig höstdag, med frisk luft och ett sådant där skimmer över landskapet som bara uppstår när det är soligt men ändå disigt. Större delen av dagen spenderades visserligen inomhus, på en bröllopsmässa i Höör. Med båda mina systrar i släptåg gick jag dit för att finna inspiration till mitt och sambons bröllop nästa sommar. Vi hade en väldigt trevlig dag tillsammans och jag gick därifrån med en hel del nya bröllopsidéer och tankar i bagaget. Med alla dessa tankar snurrande i huvudet satt jag och såg ut genom tågfönstret under resan hem. Det skånska landskapet hade aldrig sett vackrare ut; insvept i mjuk kvällssol och ett dis som fick omgivningen att fullkomligt lysa i höstens härliga färger. Jag satt och tänkte på hur underbart mitt liv är; vilka fantastiska människor som finns där i och hur lyckligt lottad jag är att detta liv är just mitt. Det är kanske inte perfekt, men vems liv är det? Att sträva efter perfektion tror jag inte heller gör någon lycklig. Hellre då att sträva efter att hitta lyckan i de små tingen, som sovmorgon i morse med älsklingen och hunden; mys och avslappning på hög nivå. Det lilla räckte för att ladda batterierna lite och komma igång med dagen.
Den där energin har börjat lägga sig nu dock. Imorgon är det återigen måndag och dags för en ny jobbvecka. Jag vet att vi behöver regnet, men jag vädjar ändå till vädergudarna och hoppas på att det inte regnar imorgon bitti när jag och hunden beger oss mot jobb och hunddagis. Ett styck blöt hund och ett styck blöt matte borgar inte för en god start på veckan. Men, jag vill helst av allt inte tänka på att det är måndag imorgon. Istället fokuserar jag på det som är kvar av söndagen. Jag sätter mig i soffan och förlorar mig själv bland mymlor, filifjonkor, hemuler, hattifnattar och Mumintroll. För när regnet smattrar mot fönsterrutan är Tove Janssons filosoferande, melankoliska, tankfulla och fantastiska berättelser det perfekta sällskapet. Ja och så hunden som kurar ihop sig vid fötterna.
En samling av det bästa ur Muminberättelserna. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar