Tanken slog mig idag, efter att ha chattat med en kompis, att folk som läser mig kanske undrar över det. Alltså, inte att de går omkring och grubblar över det, men att någon kanske allmänt ställer sig frågan: vad vet den där Maria egentligen om frilansande och journalistik? Om hon nu inte lyckats få ett jobb på hela den här tiden, är hon då verkligen bra på det hon gör? Och jag tycker nog att det inte är en helt obefogad fråga i så fall. För jag har kanske inte riktigt gjort någon direkt marknadsföring av mig själv eller av mina färdigheter och kunskaper.
Samtidigt kan det vara svårt att försöka flagga för hur formidabel man är utan att det låter som man skryter eller rent av ljuger. Det finns väl inget som hindrar att jag, gömd bakom nätets barriärer, helt sonika sitter och hittar på hur förträfflig jag är. Nå, nu gör jag visserligen inte det, men det kan ju inte ni veta. Inte heller hjälper det om jag lite försiktigt påminner om att jag minsann har examen både i journalistik och litteraturvetenskap (SKRYT! hör jag någon ropa) för det bevisar inte mer än att jag är bra på att sätta tentor och skriva uppsatser. Det är stor skillnad på teori och akademiskt skrivande och att sedan omsätta sina kunskaper i praktiken.
För att säga som det är vet jag ju faktiskt inte mer om frilansande än det jag läst mig till och hört av andra som håller på med det. Det är ju liksom själva tanken med att börja frilansa, att jag ska ta det jag lärt mig och utöva det rent praktiskt. Erfarenhet är inget man föds med eller ramlar över av en slump. Erfarenhet skaffar man sig. Och vad gäller mina kunskaper och färdigheter... antingen tror man på att jag är bra på det här eller så gör man det inte. Jag har inget att bevisa för någon annan än mig själv. Jag har haft min period av "nu ska minsann alla som någonsin motarbetat mig få se". Den enda som verkligen har något att vinna på det här är jag. Eller, det kanske inte är helt sant. De som i framtiden köper mina artiklar har också något att vinna på det, eller förlora om de inte skulle gilla mitt arbete. Därför är det upp till mig att inte ge dem någon anledning att ogilla mitt arbete. Det är upp till mig att visa vad jag går för och demonstrera min skicklighet. Jag måste ge allt.
Kanske är det där det har gått snett när jag sökt jobb tidigare. Kanske har jag inte gett allt, även om jag trott att jag gjort det. Jag vet faktiskt inte. Det jag vet är att jag inte tänker sitta och analysera sönder situationen och grubbla över varför jag inte lyckats tidigare. Det som räknas är att jag tänker lyckas nu. Jag har ett mål och en mening, jag har idéer och visioner, jag har kunskapen och passionen. Och så länge jag själv och mina närmaste tror på mig, vet jag att jag kommer att åstadkomma något bra. Utan deras stöd och kärlek hade inget av det jag gör varit värt någonting. Så för att återknyta till rubriken; är jag nåt bra på det jag gör? Jag tycker det, mina närmaste tycker det. Men ta inte deras åsikter för givet, låt mig visa er att det är så. Fortsätt läsa min blogg och jag ska se till att jag inte behöver äta upp mina egna ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar